Min mammas begravning....

Varje människas liv
är en vävnad så rik
Och den ene den andres
ej ringaste lik
Den skall vävas till slut
den skall klippas en gång
Den skall bäras av oss
i evighet lång.
  
 

Bäst är att i tid
lära sig förlåta
först de andra
sist sig själv

Bäst är att för sent
lära sig att döma
men om
men när:
sist de andra
först sig själv

Stig Dagerman

 Tyst slocknar en mänsklig hjärna
efter år av glädje och strid.
En blomma, en människa,
en stjärna har sin bestämda tid.

Hjalmar Gulberg

En gång skall du vara en av dem
som levat för länge sedan.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna.
Så som myllan minns det multnade lövet,
och så som bergen minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig - såsom havet.

Pär Lagerkvist

 

Kommentarer:

1 Per:

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början
och livets slut
sin nya fröskörd ut
Han gick från soluppgång
till soluppgång
Det var den sista
dagens morgon
Jag stod som harens unge
när han kom
Hur ångestfull jag var
inför hans vackra sång
Då tog han mig
och satte mig i korgen
och när jag somnat
började han gå

Döden tänkte jag mig så

2 Carin:

Sorgligt! Ser dock ut som det blev en vacker begravning.

Svar: Det är nog rätt så skönt.........hon har ju inte varit "närvarande" på några år nu...... Begravningen var fin!
Rode Selin

Kommentera här: